[Papperstrassel]

Älska tröjan som Lucas (Brendan Robinson) har på sig i ett avsnitt av Pretty Little Liars <3

Jag tänkte titta in och säga hej. Jag vill inte riktigt blogga just nu. Det känns som att jag vill blogga när jag har något att komma med. Inte just nu med andra ord. Och jag har inte energi nog att fixa och trixa så att det blir som jag vill ha det och då är det lika bra att låta bli. Men jag ville ändå publicera denna bilden som jag tog igår.

Funderar på om Blondinbella fortfarande bara är en uppblåst fjortis eller om hon faktiskt har mognat och blivit en ordentlig förebild som så många påstår. Men helt seriöst. Titta på Blondinbellas tv-dagbok.

Halva första avsnittet gick åt till hur mycket hon hatar att diska och städa och att det första hon gör när hon får en egen lägenhet är att skaffa städhjälp. Hon som alltid säger att allt hon gör finns en baktanke med. Det är ju verkligen inte en bra sida hon visar av sig själv här. Jag undrar hur mycket hon själv fick bestämma egentligen.

Det var väl två år sedan i och för sig. Men... alltså. Har ni sett den?

Jag tycker inte om mammor som gör allt för att sina barn ska bli stjärnor. Även om de menar väl och vill att sina barn ska lyckas och bli lyckliga eller whatever, så är det fruktansvärt grymt att utsätt barnen för casting efter casting och nedslag efter nedslag. Det är tufft. För vem som helst och det här är barn det handlar om. Tänk till lite.

Jag är allt för feminism. Alltså att kvinnor ska ha lika villkor som män. Tyvärr tycker jag att många som kallar sig feminister idag framstår som manshatare. Endel går ju till och med ut helt öppet med att de faktiskt också är just detta. Jag tycker att det är tråkigt att det är så, då feminismen på detta sätt påverkas negativt och får folk att se det som något fult.

Med det sagt vill jag tillägga att dessa kvinnor - för det är kvinnor jag syftar på just nu även om det självklart finns män som kallar sig feminister, om än inte lika många, är i själva verket ofta i en familjesituation. Man och barn. Inte för att det är något konstigt eller förvånande i det. Men jag kan ju säga att jag aldrig någonsin, som man, skulle vilja vara tillsammans med någon som ser män som ett onödigt ont. Som tycker att män är våldsamma och maktgalna. Jag kanske överdriver, jag vet inte. Men jag tänker på en kompis som var övertygad om att alla män är svin. Jag tänker på hennes mamma som hon helt tydligt fått denna syn ifrån. "Se på min" sa hon till oss. Han hade lämnat henne efter otrohet med en annan kvinna. Min kompis hade däremot en väldigt klok pojkvän, enligt hörsägen, jag har aldrig personligen träffat honom. Han hade sagt: Det är väl inte så konstigt att han drar, så som ni behandlar honom.
  Och det kanske inte är helt rätt av en pappa att överge sin familj för att de är elaka, eller vad det nu var de var. Men om både fru och dotter är övertygade om att män är svin och inte är direkt blyga för att säga det så skulle jag nog också få nog efter 18 år.

Det finns mycket att säga om feminism. Det är ett aktuellt ämne. Jag kanske drev iväg lite långt bort ifrån det också. Men jag tycker synd om männen som måste leva i ett förhållande och i ett hem där de ses ner på.

Klart att det finns många kvinnor som lever i liknande situationer. Jag reagerade bara på en blogg jag av en händelse kom in på. Väldigt konstig och osammanhängande tet. Jag har inte skrivit på ett tag. Ursäkta för eventuella stavfel, jag har inte gått igenom något stavningsprogram eller kontrolläst. Ytterst professionellt, jag vet.

It hurts that no one cares.

Det spelar ingen roll hur van man är. Det blir ändå inte lättare

Jag älskar den här bilden från i lördags, när Sara sänker en putt. Härlig!

---

Idag hände något annorlunda. Som faktiskt typ aldrig har hänt mig förut. Det känns konstigt, och jag kan inte sluta tänka på det. Jag behöver prata med någon om detta. Jossan, Manda, äta lunch med mig? Ni är ju så bra på att förstå.

Men det får mig att fundera på om jag faktiskt har förändrats. Det känns på ett sätt som att jag har det men på ett annat inte. Det är lustigt egentligen, svårt att förklara. Det känns bra, och samtidigt dåligt.
    Konstigt helt enkelt.

Jag hatar när man ska se gulliga eller roliga klipp på typ Youtube och liknande ställen, och så har de som filmat pratat en massa i bakgrunden. Usch vad det är störande och höra deras jäkla röster.

=)

Nu drar vi till Täby för att se Harry Potter =) Jag har för första gången någonsin inte sett trailern, så det blir spännande.

Vi tänkte äta lite först och sen möta upp Josefin, Jessicka (som stavar konstigt jag vet inte hur) och Manda-Panda. De är där redan nu, tydligen.

---

Tänkte dock dissa läppstiftet och köra lite läppglans istället bara.

Ibland har man skoj

Sitter och äter frukost. Har egentligen inte så mycket tid på mig för jag ska till jobbet för att beställa varor. Johan är borta och jag har ansvaret. Mohahaha. Närå.
Min katt satt här inne och glodde när jag lagade mat. Han vill väl ha mat, tänkte jag. Men helt plötsligt vänder han och springer ut. Och eftersom det är min katt (<3) så sprang jag efter för att se om han blev ledsen (oroa er inte, jag skämtar bara). Men så visade det sig att han sprang ut för att spy. Min duktiga kille (att han inte spydde inne alltså). Jag ska ta lite vatten och skölja bort det med bara, så inte hunden äter upp det.

Nej, nu blev det bråttom.

Toodles!

Jag hatar iPhones väckarklocka. Normala klockor ringer en stund, sedan stänger de till slut av sig även om man inte gör något, och sedan ringer igen. Det finns ju inte en chans att vakna när klock-fan bara piper hela tiden. Då vänjer man sig ju vid att det ringer.

Nej, väckarklocksapp nästa!

Jag känner mig som en Sim utan matlagningspoäng. Nästan som min första Sim någonsin som tände eld på mikron.

Jag skulle i alla fall fixa mig en lunchlåda och stekte lite pommes frites i godan ro. Hade i lite olja och sådär och så skulle jag bara vända på de lite genom att skaka lite på pannan, så som jag alltid gör när jag inte orkar ta fram en stekspade. Men oljan hamnade utanför och plattan började brinna. Hjälp, tänkte jag. Men jag fick stopp på elden. Sedan skulle jag steka lite ägg i samma panna, och förundrades över hur lång tid det tog att få de klara.

Detta är en ganska pinsam historia men eftersom jag tycker om er så mycket så delar jag den med er i alla fall, så kan ni få er ett gott skratt såhär en tidig onsdag. Ja, plattan var ju då alltså av.